Tae kwon do har sina rötter i Korea och är en av landets mest betydelsefulla kampsporter. Dess historia sträcker sig tusentals år tillbaka till forntida stridstekniker som taekkyeon och subak, vilka användes både i militära sammanhang och som självförsvar.
Japansk ockupation och förbud
Under den japanska ockupationen av Korea mellan 1910 och 1945 förbjöds många traditionella koreanska stridskonster. Trots detta fortsatte utövare att träna i hemlighet, och koreanska mästare påverkades av japanska kampsporter som karate. När Korea blev självständigt 1945 började kampsporten åter blomstra.
Modernisering och namngivning
Efter Koreas befrielse skapades flera skolor, så kallade kwans, som undervisade i olika versioner av kampsporten. År 1955 beslutade en grupp mästare under ledning av general Choi Hong Hi att förena dessa skolor under ett gemensamt namn: tae kwon do. Namnet valdes för att återspegla sportens betoning på sparkar (tae), slag (kwon) och den väg (do) av disciplin och filosofi som sporten innebär.
Spridning över världen
På 1960-talet började Korea aktivt sprida tae kwon do internationellt genom instruktörer och uppvisningar. Organisationer som Kukkiwon och World Taekwondo Federation (WTF, nu World Taekwondo) grundades för att standardisera regler och tävlingsformer. År 2000 blev tae kwon do en officiell olympisk sport vid OS i Sydney.
Tae kwon do idag
Idag är tae kwon do en av världens mest populära kampsporter med miljontals utövare i över 200 länder. Det praktiseras både som en tävlingssport och som en metod för självförsvar, fysisk träning och personlig utveckling. Den koreanska regeringen erkänner sporten som en viktig del av landets kulturarv och fortsätter att stödja dess globala expansion.